blondinjosefine

så svårt.. att bara få vara lycklig, helt bekymmersfri och glad. Utan problem, utan den där känslan innuti dig, att allt är inte 100. Det är alltid något fel.
Jag kommer inte ihåg när jag var helt säker på att min liv var 100 procent bra senast. Tror det kan ha varit för ungefär tre år sedan, kanske en liten stund för ungefär ett och ett halvt år sen. Fast det var ändå inte 100 då när jag tänker efter.. men 90 i alla fall. Nu är det typ 30. Jag har ångest över allt, och sen lite till.

Vart ska man börja, i vilken del av livet ska man börja städa för att få det 100 bra?
Hur kan det vara så svårt.

Älska, älska inte. Älska, älska inte.

Hur kan det vara så svårt, hur ska jag kunna veta?

Berätta för mig.. snälla

just nu sitter jag i soffan, exmtremt frustrerad, typ så jag kan gråta, för jag har inga skor som man kan gå i, ett par med 15 cm klackar.. vafan när ska jag växa upp?!  Och han sover..vägrar vakna så att han kan köra mig till mamma så jag får rida eller iaf GÅ UT i detta fina väder... åååååh!
varför gick jag med på detta, jag vill ha min bil.. nu!

men okej, läste en annan blogg. hon radad upp varför, varför han.
Så här kommer det, varför han...

För det finns ingen person som jag skrattar så mycket tillsammans med.

Att sitta sex timmar i en bil en torsdagkväll är inget konsigt, bara kul, så länge det är vi.

Han är kille och gillar "pretty woman låten"

Alla fina, gulliga sms han skickar som får mig att bli så glad, och varje morgon vakna till, god morgon älskling, även om vi sover ihop.

han har dom finaste bruna ögon och mjukaste läppar och härligaste skratt.

när han följer med till stallet och tom rider och dessutom är duktig på det.

och för att han gör mig hel.


.................

okej det hjälpte lite ;)